Forum om Utanförskap

A.B

Medlem

Registrerad: 2009-03-11

Inlägg: 1

Re: Hur hanterar ni ensamheten?

Jag är tvåbarnsmor och sambo. Har 3 syskon, mina föräldrar är gifta, jag har ytliga vänner.
Borde inte känna mig det minsta ensam.

Men ändå gör jag det...

Jag känner mig så fruktansvärt ensam.
Har nog gjort det större delen av mitt vuxna liv. Folk i min närhet har alltid tyckt att jag är lite konstig, det har dom sagt.
Ska man acceptera det, eller finns det nån där ute som är precis lika konstig, eller normal, som jag är?

Jag borde väl skämmas som känner såhär när jag har familj och allt, men det är en gnagande känsla i kombination med många andra psykiska hinder.
Jag försöker vara social och umgås med folk, men dom verkar inte vilja ha med mig att göra.
Antar att jag utstrålar osäkerhet, jag vet inte vad folk förväntar sig av mig, det känns som att för varje dag blir jag mer inåtvänd och osäker.
Jag vet inte heller om jag får så mycket utbyte av dom sk vänner jag har. Dom finns i mitt liv för att jag inte har några andra... vi är inte det minsta lika. Har egentligen inget annat att prata om än barn.

Nu svävar jag iväg. Hursomhelst, ensamhet är härlig när den är självvald men en plåga när den är påtvingad...

Ishacka

Medlem

Registrerad: 2009-05-05

Inlägg: 2

Re: Hur hanterar ni ensamheten?

Jag har igentligen väldigt många bekanta och ett par vänner , en nära vän dog i en överdos i mars .
Men känner mej nästan alltid ensam i samanhang som att det är en bubbla runt en och allt blir stelt och jobbigt ,orkar inte det .
Brukar  hantera det genom att måla graffiti , eller med droger  så att man orkar göra saker ,vara social , fungera i samanhang .
Annars är böcker ganska trevliga .

aellsa

Medlem

Registrerad: 2009-06-24

Inlägg: 25

Re: Hur hanterar ni ensamheten?

DET lätta sättet är droger alkohol skaffa barn el.djur jobba som en dåre allt för att slippa titta på det verkliga problemet i vårat sinne i själen komma till insikt för att få frid.

---

Var därför noga med hur du lyssnar ty den som har HAN skall få OCH DEN som tror att han har han skall???,,,

Gunsan

Medlem

Registrerad: 2009-07-28

Inlägg: 6

Re: Hur hanterar ni ensamheten?

Att känna sig ensam kan verkligen vara tärande. Jag har visserligen ett fåtal goda vänner och släktingar i min närhet, men de har antingen familj som upptar deras tid, eller i de fall de är singlar verkar det som om de har en helt annan inställning till ensamhet än vad jag har. De kan njuta av att vara ensamma, och ibland kan det kännas som om jag tränger mig på i deras självvalda ensamhet. Vill inte verka desperat eller efterhängsen.

Att lära känna nya människor i vuxen ålder är inte så lätt. Dessutom är det pinsamt att inleda en ny bekantskap med att upplysa om sitt ensamma liv. Ingen partner, inga barn. Redan där förlorar många intresset för att lära känna mig och jag känner mig mindrevärdig som inte lyckats nå den gyllene statusen som sambo/fru/mor. Hur träffar man andra i samma situation?

SaharaLiv

Medlem

Registrerad: 2009-10-04

Inlägg: 5

Re: Hur hanterar ni ensamheten?

Jag har ägnat mycket tid till att spela WoW, och under perioder har det funkat bra. Det är behagligt att logga in och att bara får se folk skriva, även om jag också där har svårt för att prata med människor. Men det är ju ingen lösning som gäller för evigt.

Har via psykiatrin och kommunen kommit i kontakt med männsikor som hjälpt mig mycket med mycket i min vardag, men det här nöten med sociala kontakter är fortfarande en svår nöt att knäcka.

Blev vän men en kille här som jag haft lång kontakt med via nätet, träffat i verkligheten också. Inte många gånger i och med att avståndet mellan oss är stort.
Vi har en del saker gemensamt men... han har sina mindre bra sidor också. Och de började påverka mig mer och mer, men samtidigt blir jag så rädd för att säga ifrån och ta risken för att han ska försvinna att jag hellre kniper igen om det. Vilket naturligtvis inte gör saken bättre. Det är nog en av sidorna med att vara ensam som är också tärande, min rädsla för att säga ifrån.
Sen hjälper det inte att han inte vill prata med och... ja. Ska inte gå längre in på det, är själv less just nu på allt det dramat.

aellsa

Medlem

Registrerad: 2009-06-24

Inlägg: 25

Re: Hur hanterar ni ensamheten?

Så många ensamma så lite försök till ngn bra lösning.Min idé som kan funka är att jag tar på mig att som en spindel att starta grupper.Erfarenheter säger att grupper inte kan slängas ihop hur som helst.Om du inte trivs el.gillar gruppen då slocknar energin.Olikhet är en styrka om en tankemässig attraktionskraft finns.Vissa värdegrundsfrågor får inte skilja för mkt.Avstånd funkar då vi synkar oss med datorn o sen blir en senare fråga.Svara till min epost även om du läser det här 2011.

---

Var därför noga med hur du lyssnar ty den som har HAN skall få OCH DEN som tror att han har han skall???,,,

Månsorg

Medlem

Från: Soffa

Registrerad: 2010-03-11

Inlägg: 48

Re: Hur hanterar ni ensamheten?

jag försöker för det mesta att glo på film och läsa böcker,sysselsätta mig för att inte komma in på i en ond cirkel av tankar som brukar resultera i ångest.försöker att röra på mig men det är svårt som fan,jag måste ha ett mål med att gå ut och gå eller göra nåt

---

Tålamod är Nyckeln  Till Alla Dörrar

\\\ Månsorg  ///

skogskatt

Medlem

Registrerad: 2009-12-10

Inlägg: 1

Re: Hur hanterar ni ensamheten?

I min värld så tror jag att ingen är så ensam och isolerad som jag. Jag lever med mina fobier och rädslor för människor varje dag. Jag har både valt och inte valt min ensamhet. Egentligen hatar jag min ensamhet men jag klarar inte av att vara social. Varje dag är en kamp för överlevnad, ett ständigt krig mot destruktiva tankar. Har inga vänner och ingen släkt jag umgås med, klarar inte av dom känslor det innebär. Min ångest och rädsla har följt mig genom hela livet. Har alltid känt mig utanför, konstig och otrygg. Hela mitt liv har varit en lång flykt. Genom ett resandejobb som innebar hårt arbete och ingen fritid, slapp jag stanna upp någonstans och konfronteras med dom känslor det skulle innebära, ändå bar jag på all ångest inom mig. Nu har jag varit sjukskriven i sex-sju år. Vet inte hur många gånger jag har bytt bostad genom livet, även det en flykt. Här jag bor nu finns ingen terapi att få, väntan är flera år. När mina fobier är som värst vågar jag inte gå ut med skräpet. Har telefonfobi. 

Jag blev specialist på lögner och ursäkter för att slippa undan sociala sammanhang. Ibland följde jag med och gick emot mig själv pga rädsla. Det resulterade i mardrömslika tillstånd och katastrofkänslor. Nu utsätter jag mig inte längre. Folk som möter mig kan tycka att jag är en trevlig typ, dom ser inte den värld som finns inom mig av totalt självförakt, hur misslyckad jag känner mig. Jag tror att alla ser hur jag mår, att alla pratar illa om mig. Det värsta är att jag föraktar människor för att jag tror dom är hånfulla och elaka.

Det lustiga är att jag kan ha stunder då jag känner sådan kärlek och sådant hopp, då kan jag ta hela världen i famn.

Det är första gången jag skriver här. Det är skönt att få skriva av sig när man mår uselt. Det är hemskt att säga men det känns bra att läsa någonting man kan känna igen sig i.

hedvig

Medlem

Registrerad: 2010-04-13

Inlägg: 1

Re: Hur hanterar ni ensamheten?

I dag känns det värre än vanligt och jag blev så "glad" när jag hittade det här forumet. Tänk att det finns så många som känner precis som jag!!!?!Trodde som alla att jag var ensam om problemet att vara ensam..... Åren bara går och tiden glider mig ur händerna. Sitter i en ny stad många, många mil hemifrån och trodde i min enfald att livet skulle bli lättare här. Att det inte skulle vara så ensamt. Att jag skulle hitta vänner men alla människor går förbi, ingen vill tydligen ha med mig att göra och jag förstår inte varför. Är en vanlig ensam mamma som kämpar varje dag för att mina barn ska ha det bra, ser inte dum ut, ÄR inte dum så vad är det som gör att jag är så ensam? Jo, det är min dåliga självkänsla. Utan den är man inget. Självförtroendet att ta hand om mina grabbar är det inget fel på men när det kommer till mig som person är jag en liten grå mus som aldrig vågar tro på att jag duger. Har blivit sviken så många gånger. Vågar inte tro på någon, hittar jag en möjlig vän eller eventuellt pojkvän så lyckas jag skrämma bort dem med min dåliga självkänsla och trots att jag lovar mig själv att det aldrig ska hända igen så upprepas det.
Varje dag är en enda stor ångest och lättaste sättet att slippa klumpen i magen är att bli full. Men jag vill inte!! Jag vill bara ha ett vanligt liv, med vanliga vänner, någon enda att umgås med, prata med, finnas till med. Varför blir det aldrig så? Vågar inte berätta för mina gamla föräldrar hur jag mår, vågar inte berätta för mina barn utan lägger på en roll varje dag, en roll som låter mig vara en stark och stabil människa som "fixar allt" men inuti skriker hjärtat- JAG ORKAR INTE MER!

drutten

Medlem

Registrerad: 2010-04-13

Inlägg: 1

Re: Hur hanterar ni ensamheten?

Hedvig, jag tycker att du verkar vara en väldigt stark människa, som går in i en roll som du visar utåt medan du kanske i själva verket känner helt annorlunda, och jag tror att du är på rätt väg. Jag tror att det är nödvändigt att till en början gå in i någon slags roll av självsäkerhet om man vill ta sig ur den onda cirkeln av ensamhet. För det är ju verkligen så som någon skrev ovan, vem vill bli kompis med och därmed associeras med någon som är ensam och osäker? Det är såklart synd att det ska vara så, men största delen av mellanmänskliga relationer verkar inte vara något annat än en slags teater.

Jag har också dåligt självförtroende, på gränsen till katastrofalt dåligt, och jag vet att det delvis beror på min nuvarande livssituation och att min ensamhet gör att jag känner mig otillräcklig. Varför ska det vara så svårt att bygga stabila förhållanden? Det här har jag funderat över många gånger, och i slutändan blir det alltid så att jag lägger skulden på mig själv, även fast jag vet att det lika mycket kan vara på grund av den andra personens brister som förhållandet ebbar ut.

Jag är normalbegåvad, har inga direkta psykiska åkommor osv. men har ändå ALLTID ända sedan barnaben känt av ensamheten. Olyckliga omständigheter utanför min kontroll har låtit detta ske, och just nu så känns det mest som att ensamheten är min lott i livet och att det inte finns så mycket att göra åt den. Jag har i stort sett ingen familj, släktingar, inga vänner och går i dagarna runt och deppar i en helt främmande stad, som jag trots allt har bott i i över 1 år nu. Jag är nu i början av 20 års åldern, då man förväntas bygga en framtid och roa sig medan man kan, men jag kan inte roa mig och drar mig undan. Högtiderna är såklart alltid värst, men även andra ledigheter, och ibland kan det hända att det går 2 veckor utan att jag har pratat med en enda själ förutom sagt "hej" till tjejen i kassan på ICA. Hur patetiskt är inte det?

Jag har bestämt mig för att försöka ta mig ur det här, men vet inte exakt hur. Kan inte ge några direkta tips... Men jag ska i alla fall satsa på att bygga upp en slags fasad, gå in i en roll där jag inte lika tydligt visar hur dåligt jag mår. Ett tips kan kanske vara att försöka bara tänka positiva tankar, alltså något i stil med "det där kommer jag göra/vara" i stället för att som man så ofta tänker "så där får jag absolut inte göra/vara", för jag har hört att i det andra fallet är det så mycket enklare att falla tillbaka i samma mönster. Tack för ett fantastiskt forum!

nowayout

Medlem

Registrerad: 2009-11-09

Inlägg: 202

Re: Hur hanterar ni ensamheten?

Har läst era inlägg och känner igen mig till 100.
Jag har med ställt den frågan ovan :
Varför ska det vara så svårt att bygga stabila förhållanden?
Egentligen är det inte svårt men man måste ha sig själv för att kunna göra det.
Är man en männsika som inte har så bra förhållande till andra människor ( som jag ) är det för att man i grunden inte har ett bra förhållande till sig själv. Och det är det man måste läka.
Så...om man tex brýter benet eller får cancer..vart går man..jo , doktorn.
Det är samma med själen/inombords ( kalla det vad ni vill)
har man ont/skadad går man till en psykolog eller psykoteraput. Som hjälper dig med det.
Det är mitt enda råd. Och om man hittar en bra sådan ( ungefär lite som en nål i en höstack) så är det guld värt.

Jag vet inte mycket, men det vet jag. Hittar du någon som verkligen kan sitt jobb, så kan jag lova att du kommer se ljus i tunneln.

Ps. Måste även rekomendera att gå till en privat isf..

---

~ Om du på vägen möter någon utan leende, ge dem ditt ~

nickname

Medlem

Från: Stockholm

Registrerad: 2010-05-15

Inlägg: 4

Re: Hur hanterar ni ensamheten?

Hej alla ensamma!
Kan vi inte hitta på något roligt istället för att sitta här och skriva om hur just ensamma vi är?!?
Jag är också ensam - ensam så det gör ont i själen just nu så jag vet hur det känns. Men det blir inte bättre av att inte göra något... Så varför inte göra något ihop.
Skriv gärna ned vad ni gillar att göra så kommer vi på nått bra tillsammans.. Vi får peppa varandra här.. Vi vet ju alla hur det känns så vi om några kan ju verkligen ta tag i det hela och göra nånting åt det!!!! Första gången kanske är lite pinsam att träffas men man får göra det ändå - man har ju så mycket att vinna: VÄNNER OCH GEMENSKAP!! Jag är less på att sitta vid diverse forum och föröka hitta nytt folk att umgås med utan att det verkar hända något så nu gör jag det: startar en liten tråd att spinna vidare på.. Kom igen, ni vill ju inte vara ensamma så haka på vet jag!!!
Skicka gärna mail så får vi se vad som händer!!!
Kramar Nickname

nickname

Medlem

Från: Stockholm

Registrerad: 2010-05-15

Inlägg: 4

Re: Hur hanterar ni ensamheten?

P.s jag bor i norrort.