Här ska jag berätta om något som jag vet många får gå igenom. Något som gör många hjälplösa och maktlösa i dagens samhälle. Det handlar om utslitningsskador. Jag känner en kvinna som drabbats av detta. Hon arbetade många år inom vården, som många kvinnor gör. Blev arbetslös någon gång i början av 90-talet pga att samhället började dra ner sina resurser inom vården och andra välfärdsinrättningar. I några år var hennes tro stark att inom kort återgå till arbetsmarknaden. Gick i allehanda arbetsmarknadsåtgärder mm. Allt såg bra ut tills ryggen började värka. Som alla människor försökte hon se positivt på sjukdomar, man tror de är tillfälliga. Men det visade sig inte vara tillfälligt.

Den människa jag pratar om fick aldrig någon riktig tilltro av sjukvården och många sitter i samma båt som hon. De anses var inbillningssjuka eller psykiskt sjuka. Fast det mycket sällan är så. Det handlar om utslitna ryggar och axlar och annat efter lång tids arbete med tunga lyft. Ofta i äldrevården. Efter stor kamp genom en oförstående sjukvård, arbetsmarknadsinrättningar och försäkringskassa ordnade det sig för denna kvinna. Som kunde få en förtidspension efter år av kränkande försörjning genom sociala myndigheter som inte heller trodde på henne. Hon är en stark människa. Alla är inte som hon.

Många i liknande situation orkar inte. Får de rätt till slut blir de utskuffade i periferin. Utdömda. Utan hopp om en värdig samhörighet med övriga samhället. En samvaro de förr hade genom sitt jobb. Människor som genom kroppslig sjukdom inte längre räknas finns många. En del drabbas även av psykiska krämpor sådant som inte alls fanns från början av deras sjukdomar. Det finns ett utanförskap i dagens samhälle som inte alls fanns förut. Och detta är bara ett av alla exempel på människor som råkat illa ut, hamnat fel. Ett exempel av alla kroppsliga sjukdomar och krämpor som gjort att människor förlorat sin identitet. Det gäller givetvis både kvinnor och män och i alla åldrar. Och sjukdomar.

Har man likt denna kvinna jag använt som exempel drabbats av ett handikapp som gör att man sitter där man sitter, svårigheterna att röra sig etc. kan vara stora, värken stor, utsikterna små och ensamheten blivit väldigt tung, då kan det vara uppmuntrande att veta att här finns det andra som är i likadan situation som jag. Internet är i många stycken en genialisk uppfinning, det gör att kontakten mellan människor blivit mycket lättare. Speciellt då mellan dem som har det svårt av olika anledningar att komma ut utanför hemmet. Tillbaka