Under de senaste åren har en allt större åtstramning av de offentliga finaserna bidragit till den allt större nonchalansen av de som drabbas av psykisk sjukdom. Det gäller både de med tyngre sjukdomar som de med lättare åkommor. Sjukhus och kliniker, speciellt psykiatriska, lägger ned sin verksamhet istället för att bygga ut den vård som så väl behövs. Tyngre sjukdomar kräver i många fall inläggning kanske till och med tvång men nu har det i många fall blivit så att ingenting erbjuds den som söker vård. Ofta därför att ingen plats finns eller att man inte är tillräckligt sjuk. Detta trots att smärtan kan vara ofantlig hos den enskilde. En del tvingas begå brott för att få hjälp. Inte ens på öppenvårdsmottagningar är det säkert att du får adekvat hjälp. Det enda du erbjuds är piller, medicin som dövar en kort stund, kanske bryter av sjukdomsförloppen en tid men ingenting gör för att bota de underliggande orsakerna.

Men oavsett hur det är med detta så lever alla med psykiska funktionshinder allt ifrån sociala fobier och andra fobier, panikångest och depressioner till tunga psykotiska tillstånd ändå till stor del utanför samhället. Många i dessa grupper känner ett så stort utanförskap att det kan vara svårt att ta omfattningen av det till sig. Se konsekvenserna, ofta också därför att många av de här människorna är väldigt sårbara. Insikten av sin sjukdom är ofta väldigt annorlunda än den insikt en person med fysiska åkommor har. Man har kanske inte någon riktig distans till sig själv. Därför är svårigheterna stora. Emellertid är ensamheten alltid stor. Den är alltid närvarande och alltid där för att tampas med. Det finns en del inrättningar som försöker göra det de kan för att minska ensamheten och erbjuda sysselsättning osv. Ofta kommunala samlingsplatser som uppkom efter att den sk psykiatrireformen slagit igenom i slutet på 90-talet. De är ofta öppna på dagtid. Men efter arbetstiden är ensamheten ett faktum igen.

Jag vill givetvis poängtera att detta forum inte kan vara en ersättning för vård när det gäller riktigt djupa psykotiska tillstånd. Detta SKA vara psykiatrins uppgift. Det är bara det att de gör allt mindre för att stävja människors psykiska ohälsa. Vi kan vara ett komplement. En känsla för många att inte vara helt ensam i tillvaron. En kanal in till åtminstone någon form av tillhörighet. Tillbaka